beckoecho

För övrigt har jag sagt upp kontakten med en av de personer som jag värdesatt mest, som betytt mest och som varit en av de mycket få jag älskat..någonsin. En av de få jag litade på och verkligen trodde tyckte om mig. Man kan ha så fel. Allt känns så här i efterhand så fult, att jag ens kunde tro att jag betydde något.
Att jag helt brutit ärmestadels på grund av att han utvecklat ett sinne för idioti av något slag vi inte behöver gå djupare in på. Man skulle även kunna kalla det en slags ignorans, ett svek eller kort och gott läran i att behandla någon som skräp.
Man kan också säga att han under ett par månader mest fått mig att må sjukt dåligt. Jag har verkligen försökt, men till slut blev jag bara less..
Jag saknar den personen som den var, för ett bra tag sen. Även om det kanske inte var på riktigt så trodde jag det då, jag trodde jag hade funnit någon. Jag vet inte vad jag ska säga om hans nya attribut mer än att jag inte vill veta av det. På samma sätt som han inte verkar vilja veta av mig.
Vad vet jag egentligen? Det spelar ingen roll.
Varför är jag egentligen ledsen nu? Det är ju över och jag kan glömma, men jag ska försöka att komma ihåg tiden som var, den där tiden då det var bra, trodde jag. Jag antar att jag hoppats på att den jag tyckt om mest även skulle ha tyckt om mig..men nej. Helt värdelöst. Så jag är på så sätt ledsen över att det är slut för alltid.
Sådär, har ni fått nog av känslomässigt skräp nu?
Dagens låt.. Led Zeppelin- Over the hills and far away. Jag ska somna till den, och vakna till en annan dag.
En ny dag, där han aldrig existerat.
Han den där som betydde så mycket för mig.

ps. Inte för att vara elak..men jag måste ha det sagt: I nuläget har jag aldrig ångrat en puss så mycket. Men man kan inte tänka så, man måste leva i nuet. Just nu vill jag bara säga FUCK YOU..
ps2. Jag hoppas du läser, men egentligen spelar det ingen roll.