Norge t/r på ja hur många timmar?
Nu har jag varit på turné igen. En intensiv turné dessutom. Här var det inte lika lugnt som i Tyskland och ingen öl inkluderad.
Jag och Tilla lämnade Stockholm runt 20-tiden på torsdagen, något försenade redan då. Det började bra vår resa, jag hade varit ledig hela dagen så jag började köra och Tilla kämpade på med sitt examensarbete som var tvunget att skickas innan vi passerade norska gränsen.
Jag minns inte när vi passerade gränsen, jag tror vi bytte av vid midnatt och sen somnade jag nästan direkt. Vaknade till en gryning i Oslo vid 4-tiden. Hittade till sängen vid 5, vaknade klockan 7 och körde igen 7.30
Det var min första upplevelse av Norge, har inte varit där sen jag var 10 bast och gnällde över äckliga våfflor. Nu var det dags att gnälla igen, eller kanske förfasas? Jisses vilka vägar! Krokiga, smala och förjävliga!
Där kom vi med vår tungt lastade automobil och försökte köra trafiksäkert OCH snabbt.
Måttet blev lagomt rågat när vi efter några timmar i ödemarken, totala ödemarken uppe på ett norskt fjäll med massa tunnlar bevittnar att bensinlampan börjar lysa. Både jag och Tilla började pumpa adrenalin, lite panik och lite ångest. Jag vet inte vad jag stirrade mest på; bensinlampan eller vägen.
När vi således kom ut från en tunnel såg vi vad som väntade.. turen nedför berget. Den var inte nådig. Kallsvetten och paniken i ögonvrån och ett stilla; "Jag vill inte, jag vill hem"
Jag var inte säker på om vi skulle klara bergets krokiga och krångliga nedförstur eller inte, inte levande eller måttligt skadade. Vi gjorde det iallafall, med foten på bromsen..
När vi så nådde ner växte återigen paniken över det faktum att bensinlampan lyste gällt och att civilisationen helt uteblev med undantag för ett par hus.. vi körde så småningom in på en verkstad och uttryckte; "Vi måste ha bensin!!!"
Gubben på verkstaden sa; "Det ligger en mack 1 kilometer bort"
Det var bara att klappa om bilen och rulla vidare.
När bensinmätaren sa stopp och bilen äntligen var fylld slutade priset på 666 kronor. Försökte bilen säga något?
Jag och Tilla lämnade Stockholm runt 20-tiden på torsdagen, något försenade redan då. Det började bra vår resa, jag hade varit ledig hela dagen så jag började köra och Tilla kämpade på med sitt examensarbete som var tvunget att skickas innan vi passerade norska gränsen.
Jag minns inte när vi passerade gränsen, jag tror vi bytte av vid midnatt och sen somnade jag nästan direkt. Vaknade till en gryning i Oslo vid 4-tiden. Hittade till sängen vid 5, vaknade klockan 7 och körde igen 7.30
Det var min första upplevelse av Norge, har inte varit där sen jag var 10 bast och gnällde över äckliga våfflor. Nu var det dags att gnälla igen, eller kanske förfasas? Jisses vilka vägar! Krokiga, smala och förjävliga!
Där kom vi med vår tungt lastade automobil och försökte köra trafiksäkert OCH snabbt.
Måttet blev lagomt rågat när vi efter några timmar i ödemarken, totala ödemarken uppe på ett norskt fjäll med massa tunnlar bevittnar att bensinlampan börjar lysa. Både jag och Tilla började pumpa adrenalin, lite panik och lite ångest. Jag vet inte vad jag stirrade mest på; bensinlampan eller vägen.
När vi således kom ut från en tunnel såg vi vad som väntade.. turen nedför berget. Den var inte nådig. Kallsvetten och paniken i ögonvrån och ett stilla; "Jag vill inte, jag vill hem"
Jag var inte säker på om vi skulle klara bergets krokiga och krångliga nedförstur eller inte, inte levande eller måttligt skadade. Vi gjorde det iallafall, med foten på bromsen..
När vi så nådde ner växte återigen paniken över det faktum att bensinlampan lyste gällt och att civilisationen helt uteblev med undantag för ett par hus.. vi körde så småningom in på en verkstad och uttryckte; "Vi måste ha bensin!!!"
Gubben på verkstaden sa; "Det ligger en mack 1 kilometer bort"
Det var bara att klappa om bilen och rulla vidare.
När bensinmätaren sa stopp och bilen äntligen var fylld slutade priset på 666 kronor. Försökte bilen säga något?
Kommentarer
Trackback
