beckoecho

Idag har becko varit i det duktigaste laget.
Jag vet inte hur jag lättast ska beskriva denna lycka. Men tänk er det som ni är allra allra mest rädd för.. håll kvar den och tänk att den också ger er ångest. Jag har länge varit helt livrädd för nålar. Det har varit sprutor, synålar, knappnålar.. whatever. Inte tatueringsnålar dock, vilket många reagerat på. Men fobier är aldrig speciellt logiska..

Iallafall så var jag på sjukhuset idag och undersökte mig. Så frågar sköterskan;
"Vill du testa dig för HIV?"
Jag tänker: "Ja det vill jag.. men.. nålen.. hm.. jag har aldrig tagit ett enda blodprov.. jag har bara varit utsatt för nålar en enda gång sen jag var 11.. det kan gå.. blod.. blod.. blodprov. Det är blod och en nål."
Jag svarade:
"Visst! Men jag tror inte jag har det.."

Så gick vi till ett annat rum, hon snörpte åt armen på mig och pysslade lite.. så stack det till, blev jättevarmt och stack till lite till. Så var det över. Jag kunde känna hur jag blev helt varm, illamående och yr. Men det kändes bra. Jättebra. Så visade hon mig blodet.. IHK! Har hon tagit så mycket! IHK!

Jag trodde jag skulle spy över henne, men jag fick lägga mig ner en stund.

Jag har haft en nål i mig, den har tagit blod från mig, och aldrig har jag varit stoltare över ett litet plåster.