beckoecho

Jag har insett numera att det hör till som regel snarare än undantag att vara skakis på söndagar kring 18-19. Det hela är ett resultat av att Ted kommit hem och sen åkt, det måste vara det helt enkelt. Det händer alltid så mycket när han kommer hem och sen när han åker är det som att kroppen bara säckar samman. I helgen blev det lite strulig. Han hade fått en senare hemresa samtidigt som min lägenhet lånades ut till Susanne med väninna och barn. Det hela gjorde så att vi blev rätt hemlösa under fredagen, men det gick bra. Sofia var barmhärtig och lånade ut sin soffa till oss. Vi försökte fira det hela med gos, skräpmat och hyrfilm. Det funkade riktigt bra, synd bara att man också måste upp tidigt.

Vi kom till Norrtälje vid 10 men bussen ut till Yxlan gick inte förrän 11.25. Ted blev lite bitter och grinig. Jag var nog mest hungrig och trött. När vi väl kom fram fick vi efterlängtad lunch och sen däckade Ted på altanen. Jag försökte ta det lugnt men blev sen rätt otålig och på frågan om film så ville Ted sova. Bah! Så sa jag att jag hade tråkigt, då sa han att jag fick väl göra något otråkigt då.. då blev jag bestämd och rymde till skogs för att äta blåbär.

Efter någon timma eller mer vaknade Ted med dåligt samvete och vi åkte på äventyr! :D Vi åkte till kiosken, och ut på landet och tittade på kossor och så. Sen kom vi hem, åt middag och tittade på filmisar.

Söndagen städade vi undan, åt bullar och plockade plommon. Jag visade Ted mitt fina blåbärsfynd, han tyckte det var fint han med. Det tog längre tid än jag trodde att åka till Arlanda.. redan 15.23 (jag minns det eftersom Maria sa det) stod vi vid färjan, men inte förrän 17.02 var vi framme. Jag som trodde att det var nära..
Kom till Fridhemsplan sen vid 17.50 och beslöt mig för att promenera hem, tog ungefär 45 minuter med all packning. Mötte Susanne inne i lägenheten och sen nu.. ja nu försöker jag powra mig med vitaminer och tänka ut.. Vad blir det ikväll? För det blir lite tradigt när man har för länge till läggdags.

Idag har jag, trots min sjukdom och dåliga allmäntillstånd ändå tvättat och faktiskt tagit mig hela vägen till Folkungagatan för en lunch med Tilla och Sofia. Promenerade dit och promenerade hem, lagomt för att hinna pusta ut och sedan bege sig till doktorn vid Odenplan. Nu är jag äntligen hemma, för kvällen har jag bestämt. Benen, och framförallt knät protesterar mot rörelse, hoppas de blir gladare av lite blåbärssorbet!

Jag tycker om tidiga morgnar. Jag tycker om hela grejen med att kliva upp lite halvt motsträvigt, gnugga sig i ögonen och fösa benen över kanten. Idag är det tvättdag, det gillar jag också. Vår tvättstuga ligger inte i källaren som i de flesta byggnader utan på högsta våningen. Det gör att man får ta del av morgonsolen samtidigt som man känner doften av tvätt och mjukmedel. Just nu börjar väl klockan närma sig mer åt lunch och jag ser fram emot att ta en promenad genom stan, bara för att få känna doften av sensommar. Bara jag kunde bli helt frisk skulle allt vara toppen. Bara jag varit hos doktorn i eftermiddag kommer det också kännas riktigt bra. Imorgon däremot kommer allt vara helt perfekt. Då kommer Ted hem.

Gick ner på stadens gator för att lämna filmerna som jag lånade med Ted i fredags. Blev lite sugen på att hyra en ny film när jag stod där nere i butiken men bestämde mig för att det vore bäst att kolla kontot först, det är ändå nära till automaten. När jag så fick mitt kontoutdrag blev jag riktigt överraskad.
Det var för mycket pengar på mitt konto!
Tänk va.. jag har tydligen också fått lön. Trodde inte att förra helgens jobb skulle komma in på kontot förrän i september, men de var snabba! Det blev ändå ingen film, det blev en sväng på Konsum och blåbärs-sorbet.

Hittade min dagbok när jag städade senast. Den hade hamnat i någon slags hög bland tidningar och papper. Det känns alltid lite konstigt för mig att hitta sådana saker. Man påminns lite för brutalt om hur mycket tiden ändrar på saker och ting. Det ger mig perspektiv på hur snabbt min framtid kan komma att ändras, utan att jag ens riktigt hinner tänka efter eller reflektera över det.
Jag har för stunden kommit till insikt om hur mycket tur jag haft hittills. Tur eller handlar det om annat också. Jag tror mycket på att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, att säga rätt saker till rätt människa. Är inte det lite vad tur handlar om?
Framtid, dåtid.. kanske stämmer det att människan är oförmgen att leva i nuet, att endast det förflutna och framtiden kan uppta oss.

Får väl börja med att den här helgen och veckoslutet har varit så bra! För att inte tala om hela veckan!
Jag och Ida har haft lite DIY-studio hemma hos mig, jag har hunnit gå till både doktorn och optikern, jag har varit på punkspelning, blivit knall-full, varit på fest med Döden, spetsat en bål, haft picnic på Kungsholmen, jobbat, läst i min bok, lagat god middag, färgat håret och såklart sökt ett par jobb.
Känner mig riktigt duktig nu när veckan går mot sitt slut.

Nu anser jag att jag har gjort mig förtjänt lite popcorn, läsk och en bra film. Visserligen ensam, men det gör inte så mycket.

Om man googlar vuxendagis får man upp Arbetsförmedlingen.
Det tycker jag är spännande, undrar om man får mellis? En sexa whiskey och en dorrito kanske?

Nåja, branschen är enklare än vad man tror och efter 2 veckors idogt presentationsskrivande inser jag återigen att jobbet oftast finns några kontakter och ett telefonsamtal bort.

Men jag är inte den som nöjer mig.

Idag ska jag skissa på min framtidsplan. Även om det kan låta flummigt så tror jag verkligen på att strategiskt bygga upp mina idéer för framtiden. Så jag får ordning på dem för just nu knakar huvudet av övertryck.

Idag träffade jag en granne.
Han är intressant.

Jag kallar honom för telefon-mannen eftersom han varje gång han ser mig plockar upp sin telefon och pratar om alla viktiga business han pysslar med.
Jag undrar varför?

1. Han kanske alltid talar i telefon, så det är egentligen inget konstigt med det.
2. Han har bara tid att prata mellan jobbet och hemmet.
3. Han gillar att prata viktiga business offentligt, så att alla vet att han är en man med viktiga business
4. Jag påminner honom om viktiga business (vilket jag egentligen inte tror på)
5. Han pratar kodspråk.

En annan individ jag tycker om i min korridor är grannen med olika skor. Vad dyrt det verkar vara. Sådär oekonomiskt. Men det verkar i och för sig vara trendigt i mitt område. Att vara oekonomisk alltså.

Vilken fantastisk maskin jag har köpt!

Jag brukar inte vara den som är prylgalen, men den här prylen är verkligen rolig!

Den kan skriva ut text och bilder, sen kan den kopiera saker också och OCH scanna in till min dator. Det är som att min dator har fått en ny vän. Nu pysslar jag med att få min telefon och dator att bli vänner också.

Jag har knappt varit i Stockholm ett dygn och jag har redan hunnit få riktigt mycket gjort. Igår kom jag hem från Östersund där jag har varit och träffat vänner, jobbat och varit med min söta ponny. I morse var det bara att kliva upp när klockan ringde 7.30, det kändes tugnt men jag var pepp! Strax innan 9 svängde jag ner i tunnelbanan och åkte till St. Eriksplan.
Där gick jag in på mitt förhoppningsvis nya jobb, tyvärr var inte chefen inne, men jag tog en pratstund med en annan man som jobbade där. Tyvärr minns jag inte vad han hette, det blev så mycket annat snack.
Iallafall så ska jag dit imorgon och träffa chefen.. lite nervöst, lite pepp.

När jag kom hem vid 11 satte jag mig ner och skrev lite texter, gjorde upp lite planer och utforskade. Jag anmälde mig även till en utbildning, även om den kostar 3900:- så känns det definitivt värt.

Pratade lite med Daniel från min förra klass och blev lite pepp, nästan överpepp. Jag lyckades dock att hejda mig, jag ska inte ha för bråttom, det är då man gör misstagen.

Idag har jag dessutom traskat till Clas Ohlson och impulshandlat en bläckstråleskrivare. Jajjemän. Den var tung att bära, men jag såg det som bra träning. Som att promenera med hantlar. På Clas Ohlson blev jag även brutalt uppraggad. Jag har inte varit med om en sån spontanitet på länge, ragga bland kontorsmaterial? Jo det var kanske när en man raggade på mig med en torsk i hand. Hur tänker man då?

Nåja Gallon ringde iallafall och det blir mer tatuering :)

Min ponny är smart, det har jag vetat länge. Att han var så smart visste jag inte. I fredags när han och jag begav oss ut på långritt visade han prov på sin sanna natur. Han grundlurade mig.
Allt började bra, eller egentligen började det med att vi bråkade ett par minuter om vi verkligen skulle ut i skogen eller stanna på gårdsplan, men efter det gick det i ett visst tveksamt tempo framåt. Efter 40-50 minuter, kanske mer, når vi så stigen som går genom skogen och som är den absolut mysigaste delen på turen. Problemet är att jag inte riktigt kan vägen så min plan var att låta Poppe bestämma.. han hittar så bra. Jorå han hittade, han hittade närmsta vägen hem. Efter en något våldsam färd genom trasslig skog var vi efter 5 minuter uppe på en väg ungefär 10 minuter från stallet.
Snuvad på konfekten av en tur på åtminstone 40 minuter till och utan att veta vägen tillbaka genom snåren fick jag vänligt acceptera det faktum att vi var på hemfärd.

Han är smart den där krabaten. Bra lokalsinne dessutom.