beckoecho

Kände att det var dags igen, det här med bloggen.
Jag gör ett nytt tappert försök.

Det har hänt en hel del sen sist. Största nyheten är kanske, något som inte framgår sen tidigare, att den där personen jag älskade så mycket visade sig inneha förmågan att bete sig så vidrigt att det fortfarande gör ont i hjärtat när jag tänker på det. Jag tror inte någon har lyckats krossa mig så hårt, någonsin. Den personen är heller ingen person värd att ens prata om, så jag undviker det också i framtiden.

En annan person som jag dock fortfarande älskar så att hjärtat tar småskutt är min regnbåge, Erika.
Världens finaste. Hon och jag har inplanerade äventyr för världen. Vänta bara.

Idag har jag för övrigt byggt en massa ljus på Globen. Det var inte lika roligt som det brukar vara, jag vet inte riktigt vad som saknades, men något var det!

Annars så.. festivalpepp! Trots trött kropp och trött i huvudet.

Arvika tar form <3

Som jag säkert nämnt tidigare så pysslar jag ihop mina julklappar.

Jag ångrar en sak, att jag inte gjorde klart alla tidigare. Nu såhär kvällen innan min hemresa står jag med färg uppåt armbågarna, skär till ramar, suckar över kylskåpet, och skräpar ner min städade lägenhet.

Inte så mycket lov alltså.

Jag ser fram emot att lämna mina marsvin till Boris, lämna lägenheten hel och ren och sätta mig i bilen mot norr. Ska bara få allt till Arlanda så är läget kirrat.

Idag var jag på Kreatima för att handla lite kontaktplast. Det var ett äventyr i sig.

"Hej, jag skulle behöva plast, kontaktplast.."
"Till vad?"
"Till en tavla.."
"Har du gjort det förut?"
"Jo.."
"Sånt är farligt förstår du!"
"Jaha?"
"Ja, hamnar den snett går det inte att ändra!"
"Nej, okej, men jag kör ändå"
"Tavla förresten?"
"Ja eller två teckningar på en kartong"
"Okej, hmpf, tavla, för en tavla är inte slät"

Till slut fick jag min plast, det funkade.

Häromdagen bestämde jag mig för att vara ledig, nu har jag julledigt sa jag högt för mig själv!

Det gick sådär.

Har beslutat och bestämt mig för att jag och Robin minsann ska ställa ut till våren, så det blir lite hetsigt med produktionen, men det är bra. Man behöver ett konkret och tidsbestämt mål att sträva efter, det om något har jag lärt mig från projektledarutbildningen.


Känner mig lite hetsad också, måste få klart en tavla, en t-shirt eller kanske två samt någon till teckning innan den 23:e. Julklappar, å dessa julklappar som man påbörjar och alltid tycker att man har tid till imorgon.. Det är nog lugnt ändå, jag har ju tagit ledigt nu. Tre dagar borde räcka gott och väl.

Årets julklapp är annars ett presentkort på Swahili Bob's har jag fått höra.. för att citera min kamrat Johan;

"Har du nån vän eller släkting som alltid får gå ensam hem från krogen, alltid blir rånad av tonårsgäng på tuben... Som helt enkelt inte är COOL!

Då är presentkort på sjukt feta gaddningar och asgrymma piercings på Swahili Bob´s rätt julklapp!"
http://www.swahilibobs.com

Därmed!

Adjö!

Det har inte varit aktivt på bloggen på ett bra tag och det beror nog mest på att jag behövt en liten paus. Det har varit en smockad höst, mycket tankar, idéer och händelser.
Men nu börjar vi om!

Nu är det snart jul i Stockholm och jag har mer eller mindre tagit ledigt. Fast jag vill hem till Östersund också. Hade en bokad biljett till den efterlängtade staden i onsdags, men beroende av nya pengar som jag är så tackade jag ja till jobb och får därmed lifta hem med en Tokyo-boende barndomskamrat.
På sitt sätt kommer det bli mysigt att anlända hem till stugan tidigt på julaftonsmorgonen.

Jag visste det!
När jag spanade in på oktober för några veckor sen var det med glädje och förväntan. Oktober såg lovande ut.. och oktober har hållt sitt, ska man säga ord?
Jag ska på intervju i Uppsala nästa vecka för det första.. bara det får mitt hjärta att snurra några varv extra och skapa en slags vibration av lycka. Det värmer iallafall och jag kan inte låta bli att le. För det andra börjar arrangerandet komma igång och det känns FANTASTISKT! Det blir fest den 31:a oktober på Högkvarteret, grymma band bokade;
You Say France & I Whistle samt Tikkle Me

Jag ska dessutom vara ljudtekniker.. åh vad jag har saknat det. En annan bra grej med oktober är att jag fyller år, mamma och pappa kommer ner och Ted kommer vara här en hel vecka.

Det känns också som att hela min jakt och mitt kämpande efter saker börjar ge resultat, bara idag fick jag tips om extrajobb på dagis och Jennie från evenemangsgruppen ska hålla utkik på sitt jobb. Det känns... åh det känns så sjukt jävla bra!

Så ska jag jobba på söndag med lite gammalt hederligt scenriv. Jag är lycklig. Mycket lycklig. Norrland var bara starten på den rusch av pepp och kraft som nu påbörjats

Det har varit helt tokigt och tossigt nu ett tag. Vet inte vart tiden tar vägen men den bara tar vägen. Det känns bra samtidigt som det är läskigt.
När jag kikade in lite på oktober blev jag lugn. Jag har numera ett extrajobb, ska jobba lite extra på det andra jobbet, fyller år, ska få vara ljudtekniker igen. Sådär rullar det på.

Samtidigt fortsätter jag att söka jobb, har hittat ett helt fantastiskt jobb i Uppsala som jag så grymt gärna för allt i världen vill ha. Jag tror jag skulle göra ett så enormt bra jobb där. Min dröm lutar ju mer och mer åt ungdomar och coachning, något som visat sig vara lite av en talang för mig och vad skulle jag inte då passa som om inte Ungdomscoach?

Åh. Uppsala, välj mig.

Läste igenom gamla blogginlägg och hittade det här från, ja nu minns jag inte längre.. helt fantastiskt är det iallafall och även en helt typisk del av mina och erikas små utfärder och äventyr;

På kvällen åkte jag in till stan för att träffa Erika, det var dock stängt på Pause men vi gick till News istället.
Senare kom Martin förbi och vi gick gemensamt till O'Learys. Det var GIGANTISKT därinne!
Helt ofattbart stort! Vi drack lite öl....och mådde gott.
Senare lämnade Martin oss och ännu en stund senare blev jag och Erika uttråkade. Så vi gick till Shell för att köpa candy. Där blev vi anklagade av några karlar:
(Till erika)"Du kan ju inte börja äta innan du betalat! Du har ju hela väskan full av godis!"
(Till mig) "Vad skrattar du åt?! Munnen full av choklad och allt!"

Utanför:
"Här står dem, snattarna, vart tog polisen vägen?"
(Till oss) "Hur känns det att vara 14 år och kriminell?"
(erika) "Va?"
"Du ser du kan inte ens säga "Va" utan att det sprutar godis ur munnen på dig"

När jag läser så minns jag. När jag minns så myser jag.
Fantastiska tider det där, när man var kriminell och ertappad.

Från att inte ha haft så mycket att göra har jag nu gått in i Fullt ös -mode. Det är ansökningar som ska skrivas, mail som ska besvaras, turnéer som ska planeras, spelningar bokas. Uj uj uj. Det händer grejer hela tiden.

Idag har jag hunnit ringa runt lite till gamla arbetsgivare och bekanta, nu sätter jag fart med en turné och sen blir det dags att gå iväg till Gallon för lite färg. Jag får inte glömma frukosten, vilket jag redan gjort egentligen.. det får bli lunch istället.

Sitter och väntar på ett viktigt samtal. Det är nervöst. Jag vill att de ska ringa, samtidigt så vill jag inte att de ska ringa. Om de ringer ska det såklart vara goda nyheter. Usch vad nervöst. Sitter och letar lite jobb, skriver lite ansökningar och pysslar men jag kan inte släppa nervositeten. Ring då!

Har väl mest bara att säga att helgen börjat med besvikelse, ren besvikelse och antiklimax. Löften och sedemera brutna löften, kringflaxande och handskkastande. Vad är bäst? Att vara en kastad handske eller en bortsparkad stövel?

Nu har jag varit ute och flängt igen, och mer ska det bli. Kom hem från Nyköping igår där jag varit och hälsat på lite släkt. Det var skönt att komma ut dit igen och andas lite frisk luft. Idag blev det nya tag med en arbetsintervju på förmiddagen. Det kändes som att det gick bra, hoppas att jag inte var ensam om att tycka det bara så ska det gå vägen. Efter intervjun gick jag hem för att titta på Nausicaä igen. Trodde att jag skulle bli klar med den tidigare, men tiden går fortare än man tror.. så nu är det mer än dags att ta en promenad mot Medborgarplatsen och lämna lite filmer, lämna in lite rullar och sånt. Sen ska jag packa och fixa lite innan jag ska med bussen till Norrtälje. Jag reser än hit än dit. På måndag är det nog vardag ändå :)

Nu i och med att jag inte har Ted hemma, inget fast jobb och inga större möten inplanerade bestämde jag mig för att ta lite ledigt hemma hos farmor i Koppartorp. Ledigt.. pyttsan! Kom hit igår kring 12 då var det fika, fotvård, fika, fika, handla, handla mera, hem och äta och sen slutligen träffa några från skolan inne i stan. Idag har vi varit vid vårdcentralen och sen blev det lunch i oxelösund med utflykt. Man blir tröttare än man kan tro.
Just nu är jag helt slut och vet inte riktigt hur jag ska orka med. På fredag ska jag på arbetsintervju så jag hoppas att jag hinner vila ut lite imorgon så jag gör ett piggt intryck. Det är roligt allt som allt att få komma på intervju. Då har man en konkret respons på sin ansökan, en positiv respons dessutom. Hoppas bara att det går vägen nu också, jag vill verkligen, verkligen ha det. Det verkar passa mig helt perfekt, det där jobbet är mina intressen ihop-buntade. Att det bara gäller 6 veckor gör inget, det blir roligt och förhoppningsvis blir det mer senare.
Nu är det vila som prioriteras.

Jag har insett numera att det hör till som regel snarare än undantag att vara skakis på söndagar kring 18-19. Det hela är ett resultat av att Ted kommit hem och sen åkt, det måste vara det helt enkelt. Det händer alltid så mycket när han kommer hem och sen när han åker är det som att kroppen bara säckar samman. I helgen blev det lite strulig. Han hade fått en senare hemresa samtidigt som min lägenhet lånades ut till Susanne med väninna och barn. Det hela gjorde så att vi blev rätt hemlösa under fredagen, men det gick bra. Sofia var barmhärtig och lånade ut sin soffa till oss. Vi försökte fira det hela med gos, skräpmat och hyrfilm. Det funkade riktigt bra, synd bara att man också måste upp tidigt.

Vi kom till Norrtälje vid 10 men bussen ut till Yxlan gick inte förrän 11.25. Ted blev lite bitter och grinig. Jag var nog mest hungrig och trött. När vi väl kom fram fick vi efterlängtad lunch och sen däckade Ted på altanen. Jag försökte ta det lugnt men blev sen rätt otålig och på frågan om film så ville Ted sova. Bah! Så sa jag att jag hade tråkigt, då sa han att jag fick väl göra något otråkigt då.. då blev jag bestämd och rymde till skogs för att äta blåbär.

Efter någon timma eller mer vaknade Ted med dåligt samvete och vi åkte på äventyr! :D Vi åkte till kiosken, och ut på landet och tittade på kossor och så. Sen kom vi hem, åt middag och tittade på filmisar.

Söndagen städade vi undan, åt bullar och plockade plommon. Jag visade Ted mitt fina blåbärsfynd, han tyckte det var fint han med. Det tog längre tid än jag trodde att åka till Arlanda.. redan 15.23 (jag minns det eftersom Maria sa det) stod vi vid färjan, men inte förrän 17.02 var vi framme. Jag som trodde att det var nära..
Kom till Fridhemsplan sen vid 17.50 och beslöt mig för att promenera hem, tog ungefär 45 minuter med all packning. Mötte Susanne inne i lägenheten och sen nu.. ja nu försöker jag powra mig med vitaminer och tänka ut.. Vad blir det ikväll? För det blir lite tradigt när man har för länge till läggdags.

Idag har jag, trots min sjukdom och dåliga allmäntillstånd ändå tvättat och faktiskt tagit mig hela vägen till Folkungagatan för en lunch med Tilla och Sofia. Promenerade dit och promenerade hem, lagomt för att hinna pusta ut och sedan bege sig till doktorn vid Odenplan. Nu är jag äntligen hemma, för kvällen har jag bestämt. Benen, och framförallt knät protesterar mot rörelse, hoppas de blir gladare av lite blåbärssorbet!

Jag tycker om tidiga morgnar. Jag tycker om hela grejen med att kliva upp lite halvt motsträvigt, gnugga sig i ögonen och fösa benen över kanten. Idag är det tvättdag, det gillar jag också. Vår tvättstuga ligger inte i källaren som i de flesta byggnader utan på högsta våningen. Det gör att man får ta del av morgonsolen samtidigt som man känner doften av tvätt och mjukmedel. Just nu börjar väl klockan närma sig mer åt lunch och jag ser fram emot att ta en promenad genom stan, bara för att få känna doften av sensommar. Bara jag kunde bli helt frisk skulle allt vara toppen. Bara jag varit hos doktorn i eftermiddag kommer det också kännas riktigt bra. Imorgon däremot kommer allt vara helt perfekt. Då kommer Ted hem.